Beläggningsprocessen för PU-belagda tyger kan justeras på olika sätt för att uppnå specifika egenskaper som önskas för särskilda applikationer. Genom att manipulera faktorer som typen av polyuretan som används, appliceringsmetoden, beläggningens tjocklek och tillsats av kemiska modifierare kan tillverkare finjustera tygets prestanda vad gäller flexibilitet, hållbarhet, textur, vattenbeständighet med mera . Här är de viktigaste sätten som beläggningsprocessen kan justeras:
1. Typ av polyuretan (PU) som används
Polyesterbaserad kontra polyeterbaserad PU:
Polyesterbaserad PU tenderar att vara mer hållbar, med bättre nötningsbeständighet, men den kan vara mer benägen för hydrolys (nedbrytning på grund av fuktexponering). Detta gör den mer lämpad för tunga applikationer som bil- eller industriell användning.
Polyeterbaserad PU är mer resistent mot hydrolys, vilket gör den idealisk för utomhusutrustning eller produkter som utsätts för fukt (t.ex. tält, ryggsäckar). Det är i allmänhet mer flexibelt och mjukare än polyesterbaserat PU, vilket ger bättre komfort i kläder eller lätta produkter.
Tillsatser och modifierare:
Olika tillsatser (t.ex. flamskyddsmedel, UV-stabilisatorer eller mjukgörare) kan blandas in i polyuretanformuleringen för att justera beläggningens slutliga egenskaper. Till exempel, tillsats av UV-stabilisatorer förbättrar tygets motståndskraft mot solljusnedbrytning, medan flamskyddsmedel gör materialet lämpligt för brandbeständiga applikationer.
2. Beläggningsmetod
Metoden som används för att applicera polyuretanbeläggningen kan påverka texturen, tjockleken och andra egenskaper hos det belagda tyget:
Doppbeläggning:
Tyget sänks ned i en polyuretanlösning och dras sedan ut, vilket gör att beläggningen kan fästa på tygytan. Denna metod kan resultera i en tunn, enhetlig beläggning och används ofta för produkter som behöver behålla flexibiliteten samtidigt som de ger grundläggande vattentäthet och mjukhet.
Rullbeläggning:
Denna metod innebär att tyget passerar genom en serie rullar som applicerar ett lager av polyuretan på tyget. Den kan styras för att uppnå exakt tjocklek och jämnhet, vilket är användbart för att uppnå en glansig finish eller en slät, hållbar yta. Rullbeläggning används ofta för möbeltyger eller produkter som behöver bibehålla en jämn estetik.
Spraybeläggning:
En sprayapplicering innebär att polyuretanen sprayas på tyget i en fin dimma, vilket möjliggör en mer varierande tjocklek och kan skapa en strukturerad eller matt finish. Denna metod används ofta för produkter som kräver mer flexibilitet eller när en lätt beläggning behövs, till exempel i skyddskläder eller lätta friluftskläder.
Skumbeläggning:
Skumbeläggning använder ett skumhaltigt lager av polyuretan som appliceras på tyget. Skummet kan skapa en mjukare och mer böjlig beläggning, vilket är användbart för applikationer som kräver komfort och mjuk beröring, såsom madrasser eller sovsäckar. Det kan också förbättra tygets isolerande egenskaper.
Kalender:
Kalandrering innebär att tyget passerar genom en uppsättning uppvärmda rullar under tryck för att applicera beläggningen. Denna metod används ofta för att uppnå en slät, högblank finish och kan skapa ett styvare material. Det används ofta för industriella applikationer, såsom presenningar, där hållbarhet och nötningsbeständighet är nyckeln.
3. Beläggningstjocklek
Tunna beläggningar:
Tunna beläggningar (vanligtvis applicerade med metoder som dopp- eller spraybeläggning) är idealiska för applikationer där flexibilitet, mjukhet och andningsförmåga är viktiga. En tunnare beläggning möjliggör större luftgenomsläpplighet, vilket är önskvärt i utomhuskläder, sportkläder och medicinska textilier där andningsförmåga är en prioritet.
Tunna beläggningar kan också resultera i ett mer naturligt utseende och känsla, vilket gör att tyget behåller sin ursprungliga drapering och flexibilitet.
Tjocka beläggningar:
Tjockare beläggningar ger större vattenbeständighet, nötningsbeständighet och strukturell styrka. Detta är idealiskt för applikationer som utomhusutrustning (tält, regnjackor), industrityger (presenningar, stolsöverdrag) och bilklädsel där hållbarhet och motståndskraft mot slitage är avgörande.
Tjockare beläggningar kan resultera i ett mindre flexibelt och styvare material, vilket kan vara mindre bekvämt för applikationer som kräver nära kontakt med huden.
4. Härdningsprocess (temperatur och tid)
Härdningsprocessen (uppvärmning av tyget efter att beläggningen applicerats) kan också avsevärt påverka de slutliga egenskaperna hos tyget PU-belagt tyg . Temperaturen och varaktigheten av härdningen bestämmer graden av tvärbindning i polyuretanen, vilket påverkar beläggningens styrka, hållbarhet och elasticitet.
Högre härdningstemperaturer och längre härdningstider leder vanligtvis till en hårdare, mer hållbar beläggning, vilket är fördelaktigt för tunga applikationer.
Lägre härdningstemperaturer eller kortare härdningstider resulterar i en mjukare, mer flexibel beläggning, vilket är bättre för produkter som kräver komfort och rörlighet, såsom kläder eller medicinska textilier.
5. Ytstruktur (matt, glansig, strukturerad, slät)
Slät eller glansig finish:
En slät eller glansig finish som uppnås genom metoder som rullbeläggning eller kalandrering ger tyget ett estetiskt, rent utseende. Den är också lättare att rengöra och underhålla, vilket gör den idealisk för applikationer som bilstolsöverdrag eller klädsel.
En blank yta tenderar också att ge en slät yta, vilket kan göra materialet mer motståndskraftigt mot smuts och fläckar.
Texturerad eller matt finish:
En strukturerad eller matt finish kan skapas med tekniker som spraybeläggning eller genom att ändra beläggningens sammansättning för att skapa en mer taktil och naturlig yta. Denna typ av finish är önskvärd inom mode och inredning, där estetik och en mer naturlig känsla är viktigt.
En matt eller strukturerad finish kan också förbättra materialets grepp, vilket gör det mer lämpligt för applikationer som sportutrustning eller skyddskläder.
6. Lägga till funktionella egenskaper
Impregnering:
Genom att justera tjockleken på PU-skiktet och använda specifika kemiska formuleringar kan tillverkare förbättra tygets vattenbeständighet. Detta uppnås ofta genom att använda hydrofoba PU-beläggningar, vilket gör tyget idealiskt för utomhusutrustning som regnjackor, tält och väskor.
Andningsförmåga:
För att göra PU-belagt tyg mer andningsbart kan tillverkare justera beläggningens porositet eller införliva mikroperforeringar. Detta gör att fuktånga kan strömma ut samtidigt som vattentätheten bibehålls, vilket är viktigt för produkter som sportkläder, sportkläder eller medicinska plagg som kräver både fuktkontroll och komfort.
Flammotstånd:
Tillsatsen av flamskyddsmedel till PU-beläggningen kan göra tyget flambeständigt, vilket gör det lämpligt för användning i skyddskläder, brandsäkra tält och arbetskläder.
Antimikrobiella egenskaper:
Tillsatsen av antimikrobiella medel till PU-beläggningen kan göra tyget resistent mot bakterietillväxt. Detta är särskilt användbart i applikationer som medicinska textilier, sovsäckar eller idrottskläder där hygien och luktkontroll är viktigt.
7. Ytbehandling efter beläggning (justeringar efter beläggning)
Prägling eller utskrift:
Efter att PU-beläggningen har applicerats kan tillverkare prägla eller skriva ut tyget för att skapa specifika mönster, logotyper eller texturer. Detta kan vara användbart inom mode och varumärke, där tyget behöver både funktionalitet och ett distinkt utseende.
Beläggning med ytterligare lager:
Ibland appliceras ett andra lager av polyuretan eller annan polymer för att förbättra specifika egenskaper som hållfasthet eller vattentäthet. Detta kan öka tygets totala prestanda, vilket gör det mer lämpat för krävande applikationer som marina miljöer eller tunga arbetskläder.